av Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard
14 februari, 2015
Översättning av originaltexten: Sweden: Rape Capital of the West
Översättning till svenska: Ingrid Carlqvist
- Fyrtio år efter att den svenska riksdagen enhälligt beslöt att förändra det tidigare homogena Sverige till ett mångkulturellt land, har våldsbrotten ökat med 300 procent och våldtäkterna med 1 472 procent. Sverige är nu på andra plats på listan över världens värsta våldtäktsländer, slaget bara av Lesotho i Sydafrika.
- Typiskt nog säger rapporten inget om våldtäktsmännens bakgrund. Man ska dock komma ihåg att andragenerationsinvandrare räknas som svenskar i statistiken.
- Uppseendeväckande ofta har de svenska domstolarna visat sympati för våldtäktsmännen och frikänt misstänkta som påstått att flickan ville ha sex med sex, sju eller åtta män.
- Poddradioprogrammet Granskning Sverige ringde tidningarna Aftonbladet ochExpressen för att fråga varför de beskrev förövarna som ”svenska män”, när de i själva verket var somalier utan svenskt medborgarskap. De blev mycket upprörda över frågan om de kände sig ansvariga för att varna svenska kvinnor om att hålla sig borta från vissa män. En journalist frågade varför det skulle vara deras ansvar.
1975 beslöt Sveriges riksdag enhälligt att förändra det tidigare homogena Sverige till ett mångkulturellt land. Fyrtio år senare visar sig de dramatiska konsekvenserna av detta experiment: våldsbrotten har ökat med över 300 procent.
Tittar man på våldtäkter är ökningen ännu värre. 1975 polisanmäldes 421 våldtäkter till polisen;2014 anmäldes 6 620. Det är en ökning med 1 472 procent.
Sverige är nu nummer två på den globala listan över våldtäktsländer. Enligt en studie från 2010, slås Sverige med 53,2 våldtäkter per 100 000 invånare bara av lilla Lesotho i södra Afrika som har 91,6 våldtäkter per 100 000 invånare.
Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet, Brå, svarade 29 000 kvinnor att de blivit våldtagna under 2011 (vilket verkar tyda på att färre än 25 procent polisanmäler våldtäkter).
Märkliga förklaringar
Men hellre än att göra något åt problemen med våld och våldtäkter gör svenska politiker, myndigheter och medier sitt bästa för att bortförklara dessa fakta. Här är några av deras förklaringar:
- Svenskar har blivit mer benägna att polisanmäla brott.
- Lagen har ändrats så att fler sexualbrott klassas som våldtäkt.
- Svenska män kan inte hantera den ökade jämställdheten mellan könen och reagerar därför med våld mot kvinnor (kanske den mest fantasifulla bortförklaringen).
En länge omhuldad feministisk myt är att den farligaste platsen för en kvinna är hennes eget hem, eftersom de flesta våldtäkterna begås av någon hon känner. Detta påstående dementerades av Brå-rapporten:
”I 58 procent av fallen var gärningspersonen helt okänd för den utsatte, i 29 procent av fallen var gärningspersonen en bekant och i 13 procent av fallen var gärningspersonen en närstående person.”
Brå skriver i rapporten att det inte finns några ”större skillnader i utsatthet för sexualbrott mellan personer med svensk eller utländsk bakgrund”, medan de typiskt nog inte alls berör våldtäktsmannens bakgrund.
Unik befolkningsökning
1975, året då politikerna bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt, uppgick Sveriges befolkning till 8 208 442 invånare. 2014 fanns 9 743 087 svenskar – en ökning på 18,7 procent. Ökningen består uteslutande av invandring eftersom svenska kvinnor i genomsnitt föder 1,92 barn medan invandrade kvinnor föder 2,24 barn. Man ska dock hålla i minnet att andra generationens invandrarkvinnor räknas som svenska i statistiken.
Den svenska befolkningsökningen är unik. Aldrig förr har landets befolkning ökat i så snabb takt och Sverige är nu det land i Europa som växer mest.
De senaste 10-15 åren har invandringen mest bestått av flyktingar från muslimska länder som Irak, Syrien och Somalia. Kan massinvandringen förklara den svenska våldtäktsexplosionen? Denna fråga är svår att ge ett säkert svar på eftersom Sverige numera har förbjudit statistik baserad på människors härkomst och/eller religiösa tillhörighet. Men en möjlig förklaring är att människor från Mellanöstern generellt sett har en helt annorlunda syn på kvinnor och sex än skandinaver har. Och trots att det svenska etablissemanget försöker övertyga folket om att alla som sätter sin fot på svensk mark blir precis som de människor som bott här i tiotals generationer, så tyder fakta på något helt annat.
Den senaste statistiska undersökningen om invandrares och svenskars brottslighet gjordes 2005, och dess resultat omtalas i princip aldrig. Men det är inte bara så att man förtiger fakta om invandrares brottslighet, man går till hårt angrepp mot människor som skriver om det på exempelvis sociala medier.
Hets mot folkgrupp
Den sverigedemokratiske lokalpolitikern Michael Hess uppmanade till exempel svenska journalister att sätta sig in i islams kvinnosyn i samband med de många våldtäkterna på Tahrirtorget i Kairo under den ”arabiska våren”. Han skrev:
”När ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA-länder [Mellanöstern och Nordafrika].”
Kommentaren ledde till åtal för hets mot folkgrupp, och i maj förra året dömdes Michael Hess. Eftersom han var tidigare ostraffad bestämdes straffet till villkorlig dom och 80 dagsböter, trots att åklagaren menade att brottet egentligen borde medföra fängelsestraff. Målet har överklagats till hovrätten.
Michael Hess har själv bott många år i muslimska länder och är väl insatt i islams läror och kvinnosyn. Under rättegången framförde han bevis för hur våldtäkt hanteras inom sharia, och statistik som visar att muslimer är kraftigt överrepresenterade i svenska våldtäktsmål.
Men sanningen hade ingen bäring i målet, menade tingsrätten:
”Tingsrätten konstaterar att frågan om huruvida Michael Hess uttalande har varit sant, eller i vart fall för Michael Hess framstått som sant är utan betydelse i målet. Michael Hess uttalande ska bedömas utifrån den tidpunkt och vid det sammanhang som han skrivit uttalandet i. Vid gärningstidpunkten har Michael Hess inte hänvisat varken till etablerad forskning eller islamska källor. Det är först i samband med åtalet som Michael Hess har försökt påvisa stöd i forskning och religiösa skrifter. Tingsrätten konstaterar därför att det är uppenbart att Michael Hess uttalande inte varit en del i en saklig och vederhäftig diskussion. Michael Hess uttalande får därför anses ha gett uttryck för missaktning för invandrare med islamisk tro.”
Statistiska bevis
Så vad kan man dra för slutsatser av tillgänglig statistik?
Som en del av det försvar Michael Hess presenterade för domstolen använde han den statistik som finns om invandrarbrottslighet i Sverige, innan SCB slutade mäta. Han försökte få svar på två frågor:
- Finns det en koppling mellan våldtäktsbrottslighet och utländsk bakgrund i Sverige?
- Finns det en koppling mellan våldtäktsbrottslighet och någon specificerad utländsk bakgrund i Sverige?
Svaren på båda frågorna blev ett tydligt ja. Det finns 21 forskningsrapporter från 1960-talet fram till i dag och resultaten är entydiga: I alla rapporterna (antingen de mäter lagförda eller skäligen misstänkta gärningsmän) är personer med utländsk bakgrund grovt överrepresenterade jämfört med svenskar. Och det har blivit allt värre med åren:
- 1960-1970-talen – 1,2 till 2,6 gånger så ofta som svenskar
- 1980-talet – 2,1 till 4,7 gånger så ofta som svenskar
- 1990-talet – 2,1 till 8,1 gånger så ofta som svenskar
- 2000-talet – 2,1 till 19,5 gånger så ofta som svenskar
Även när variabler som ålder, kön, klass och bostadsort har justerats, kvarstår den mycket storaskillnaden mellan invandrare och svenskar.
Forskningsrapporterna har blivit allt glesare med åren, men i de arton som gjordes under 90- och 00-talen berörs våldtäktsbrottsligheten i elva. I alla redovisas en stark koppling mellan utländsk bakgrund och våldtäkter.
Trots att dessa siffror finns tillgängliga för myndigheter, politiker och journalister insisterar dessa på att statistiken inte avspeglar verkligheten.
Slående skillnader
Hur kommer det sig då att grannlandet Danmark endast hade 7,3 våldtäkter per 100 000 invånare jämfört med 53,2 för Sverige?
Dansk lagstiftning skiljer sig inte mycket från den svenska, och det finns ingen uppenbar anledning att tro att danska kvinnor skulle vara mindre benägna att anmäla våldtäkt än sina svenska systrar.
2011 polisanmäldes 6 509 våldtäkter i Sverige – men bara 392 i Danmark som har ungefär hälften av Sveriges befolkning. Så även när man justerar för storleken är skillnaden signifikant.
I Sverige gör myndigheterna allt för att dölja våldtäktsmännens ursprung. I Danmark avslöjade 2010 statens officiella statistikmyndighet, Danmarks statistik, att mer än hälften av de dömda våldtäktsmännen hade invandrarbakgrund.
Utlänningar överrepresenterade
Sedan 2000 har bara en svensk forskningsrapport gjorts om invandrares våldtäktsbrottslighet. Den gjordes 2006 av Ann-Christine Hjelm vid Karlstads universitet.
Där framgår det att 85 procent av de gärningsmän som dömdes till minst två års fängelse för våldtäkt i Svea hovrätt under 2002, var utrikes födda eller andra generationens invandrare.
I Brottsförebyggande rådets rapport från 1996 beräknas att invandrare från Nordafrika (Algeriet, Libyen, Marocko och Tunisien) var 23 gånger så ofta förekommande i våldtäktsbrott jämfört med svenskar. Män från Irak 20 gånger så ofta och män från Bulgarien och Rumänien 18 gånger så ofta. Män från resten av Afrika var 16,5 gånger så ofta förekommande i våldtäktsstatistiken och iranier, peruaner, ecuadorianer och bolivianer 10 gånger så ofta.
Gruppvåldtäkter
Ett nytt fenomen som drabbat Sverige med full kraft de senaste decennierna är gruppvåldtäkter – ett fram till dess i princip okänt begrepp i svensk kriminalhistoria. Antalet gruppvåldtäkterökade kraftigt mellan 1995 och 2006, därefter har inga studier gjorts.
Ett av de värsta fallen inträffade 2012, då en 30-årig kvinna våldtogs av åtta män på ett asylboende i den lilla byn Mariannelund. Kvinnan kände flyktigt en man från Afghanistan som bott många år i Sverige, och när han föreslog att de skulle gå ut tillsammans en kväll tackade hon ja. Men mannen tog henne i stället till en flyktingförläggning där afghanska landsmän till honom bodde i väntan på att få sina asylskäl prövade, och lämnade henne helt försvarslös. Under natten våldtogs hon gång på gång av männen och när hennes ”vän” kom tillbaka avslutade han det hela med att också våldta henne. Först på förmiddagen lyckades hon krypa ut ur rummet och ringa polisen. Åklagaren kallade händelsen ”det grövsta våldtäktsbrottet i svensk rättshistoria”.
Sju av männen dömdes till fängelse i mellan 4,5 och 6,5 år. Fängelsestraff förkortas regelmässigt med en tredjedel så det dröjer inte länge förrän de är redo för nya övergrepp – antagligen mot vantrogna kvinnor.
Vid gruppvåldtäkter är oftast både offer och gärningsmän unga och nästan alla förövarna har invandrarbakgrund, de flesta kommer från muslimska länder. Häpnadsväckande ofta har domstolarna visar sympati för förövarna. Flera gånger har de frikänt misstänkta eftersom de hävdat att flickan ifråga ville ha sex med sex, sju, åtta olika män.
Ett mycket uppmärksammat fall inträffade 2013 i Stockholmsförorten Tensta, där en 15-årig flicka var instängd i ett rum medan sex killar med invandrarbakgrund hade sex med henne i tur och ordning. Tingsrätten dömde dem, men hovrätten friade med hänvisning till att inget våld förekommit och att flickan inte befunnit sig i ett ”hjälplöst tillstånd”.
För några veckor sedan rapporterade alla stora svenska medier om en brutal gruppvåldtäkt på Finlandsfärjan Amorella som trafikerar sträckan Stockholm-Åbo. Stora rubriker informerade läsarna om att förövarna var svenskar:
- Flera svenska män misstänkta för våldtäkt på Finlandsfärja (Dagens Nyheter).
- Sex svenska män våldtog kvinna i hytt (Aftonbladet).
- Sex svenskar gripna för våldtäkt på färja (Expressen).
- Åtta svenskar misstänks för färjevåldtäkt (TT).
Vid en närmare titt visar det sig att sju av de åtta misstänkta är somalier och en är från Irak. Ingen av dem har svenskt medborgarskap så de var inte ens svenskar i den meningen. Enligt vittnen hade männen gått runt på färjan och letat efter kvinnor att ha sex med. Polisen har släppt fyra av dem (de är dock fortfarande misstänkta) medan fyra (alla somalier) sitter häktade.
Webbradion Granskning Sverige ringde upp Aftonbladet och Expressen och frågade varför de beskrivit gärningsmännen som ”svenska män” när sanningen var att de var somalier. Det var irrelevant, menade journalisterna. De blev väldigt förnärmade när de fick frågan om de kände något ansvar för att varna svenska kvinnor om att de gör klokast i att hålla sig borta från vissa män. En journalist frågade varför det skulle vara deras ansvar.
”Om kvinnorna visste skulle de kanske ha hållit sig borta från dessa män och därmed undgått att bli våldtagna”, sa reportern från Granskning Sverige. Och fick luren i örat.
![]()
![]()
